Jag har inte skrivit någonting på en vecka för att förra veckan va en skitvecka!

Det ända som var bra var att syrran kom över och att p kom över så vi lagade mat o såg på film.

Jag hade jättemycket ångest varje morgon och kom bara iväg två dagar till praktiken...

Men jag kom iväg på både onsdag och fredag till läs och skriv. Där lär jag mig någonting så de känns mera mening.

Men på fredag kväll tändes en liten gnista.

Jag va ute på nätet och läste bloggar och hittade en länk till en sida om ADHD-coching! (www.Adhd-coching.se)

Den här sidan handlar om en person som själv har adhd men som ändå arbetar med chocing för dem som har ADHD och Asberger.

Då tänkte jag det finns kanske en chans för mig ändå?!

Läste att han hade privat chocning för dem som vill för bara 100kr/gång. Problemet är att han har sin verksamhet i Stockholm och jag bor i Dalarna, men vem vet kanske går det att ordna.

Jag blev med i hans facebook sida och då upptäckte jag en till sak som piggade upp mig lite mera.

Jag hittade en bok som hette "Handbok för psykon"- Att leva med ADHD och biopolär sjukdom.

Tove Lundin som har skrivit den här boken lever idag med biopolär sjukdom och utredes för adhd.

Trots de arbetar hon idag som Jornarlist och har pluggat på Universitet. När jag läser om sånt så blir jag så glad!

Det kännes som för en stund att allting var möjligt!

Jag såg att hon hade en blogg http://blogg.vardguiden.se/leva-med-adhd-och-bipolar-sjukdom/

Läste några inlägg och var helt fast. Så jag köpte boken på en gång, (hoppas jag får den imorgon!) 

Kom på att på onsdag så har jag möte med arbetsförmedlingen så då ska jag ta upp de här tipset och kolla vad de säger.

När jag hade läst de här så var jag glad för en kväll, sen va de ju bra på lödag och söndag för att jag hade sällskap. 

Men idag måndag morgon så känndes världen piss igen. Jag kom iväg och tränade på söndagen vilket va bra men jag hade värdens träningsverk när jag vaknade. 

Det värkte i hela kroppen!

Så jag gick upp och gav katterna mat men sen så gick jag och la mig igen, jag kännde ursch jag vill inte:(

Ringde till praktiken och sa att jag blir hemma idag.

Men nu när hela dagen har gått och det är kväll så känns de som om allt är över och skulle inte ha några problem att gå till praktiken nu. Varför känns det som om allt är möjligt på kvällen/ natten ibland men att det alltid känns förjävligt på morgonen?

Är det någon som känner likadant?

Men det är klart jag har perioder då jag mår bra. Då jag inte är deprimerad , och då har jag ingen ångest alls, jag bara gör!

Jag har fått höra att jag är stark som tar mig upp efter alla fall jag har gjort.

Men tyvärr har jag lite svårt att se det själv. Vart finns den starka sidan när jag vissa dagar bara ligger i säng och känner att jag inte har några krafter alls för att kunna gå upp? 

När jag sen på kvällen kan göra allting utan problem?

Jag skulle villa ha en praktik på kvällen.

Önska att jag på morgon kunde slippa känna ångest, även när jag har mina deppiga perioder.

Bara tänka "jag skiter i allt , jag bara går upp och gör. Att de vorde lika lätt som allt verkar på kvällen.